Rätt sorts näring fungerar som grunden för hästens alla aktiviteter. Ett välgjort näringsprogram är viktigt för både hästens hälsa och prestanda. Med andra ord, prestandan kan justeras till den bästa möjliga genom att ta hand om att hästen får alla nödvändiga vitaminer, mineraler, aminosyror samt bra foder.

Hobbyhästar klarar sig oftast med en enklare kost och behöver inte samma fysiska underhåll som en tävlingshäst.

Det är en sorts konstform att hitta den individuella balansen mellan rätt kost och träningsprogram. Hästar behöver olika mängder av näringsämnen, beroende på ålder, aktivitetsnivå och andra faktorer. En tävlingshäst behöver få tillräckligt med energi, men å andra sidan kan för mycket- eller fel slags energi, eller hö av dålig kvalitet, orsaka muskel- och beteendeproblem. Om hästen verkar ovillig att samarbete, kan detta bero på näringsbrist eller någon sjukdom.

En tävlingshästs muskulatur kräver olika tillsatser jämfört med en hobbyhäst – ofta även i större mängd. Eventuella näringsbrister eller andra problem går att identifiera genom blodprov. Kosten bör planeras noggrant för att hästen ska kunna förbereda- och återhämta sig från tävlingen samt utvecklas efter det.

Tävlingshästar är toppidrottare på samma sätt som en idrottande människa. Tävlingshästen och dess behov bör hanteras med samma noggrannhet för att hästen ska kunna prestera på bästa möjliga sätt och vid rätt tidpunkt. En travtränare sa en gång: ’’En glad häst springer hårdare.’’

Vad det än handlar om för hästsport, är välbefinnande och relationen mellan människan och hästen de viktigaste förutsättningarna när man strävar efter hård prestanda. Det är lika viktigt att hästen mår bra och orkar mentalt, som det är att prestera fysiskt. Om inte båda delarna är i skick, kan inte hästen nå sin maximala potential. Om en travhäst inte mår bra mentalt, kan det leda till att hästen vägrar springa.

Får hästen säkert rätt slags grov-, kraft- och kompletteringsfoder?

Varifrån får jag hjälp för bukproblem eller tarmkänslighet?

Har hästen ledproblem?

Är hästen stressad före hästkapplöpning eller under långa transporter?

Räcker aminosyrorna till för daglig påfrestning och utveckling?

Hästkunnighet är ett av de viktigaste verktygen för en hästmänniska

Hästsport är för en stor del hästmänniskor en livsstil. För någon är hästar en intressant fritidssysselsättning, för andra är hästar ett arbetsverktyg. För vilket ändamål hästen än är till för, behöver den omsorg som består av en hälsosam kost samt fysiskt och mentalt välbefinnande. Hästar är individer, precis som människan. Vad som passar till den ena, passar inte alltid till den andra.

Hästen har sitt eget sätt att kommunicera om sina behov. Hästkunnighet är ypperst viktigt, men med det kan man endå inte förstå allting. Man kan få reda på mycket om till exempel näringsbrister genom att analysera hästens gödsel. Eventuella brister eller problem i magsäcken syns även snabbt på hästens päls.

Tips: När du nästa gång städar i stallet, ta en titt i hästens gödsel. Om du ser korn av havre, innebär det att det har passerat genom matsmältningskanalen, utan att några näringsämnen har absorberats.

Buk- och tarmfunktion är en av de viktigaste sakerna som påverkar hästens hälsa i helhet

Näringsämnen absorberas effektivt och hästen bibehåller sin prestanda när tarmen är frisk. Foder smälter i hästens tunn- och tjocktarm. Näringen och matsmältningen är alltid individuellt, och det finns individuella skillnader även i tunn- och tjocktarmens funktioner.

När det gäller näringsabsorptionen är tunntarmen den viktigaste delen av matsmältningskanalen. Där absorberas de flesta näringsämnena. I tjocktarmen spjälkas de delar av fodret som inte redan har hunnit brytas ner. Till exempel stress kan sakta ner tarmfunktionen, vilket kan orsaka förstoppning. Därför ska fodret innehålla rikligt med fiber för att lätta matsmältningsprocessen.

Fodrets nedbrytning i tjocktarmen baserar sig på mikroorganismer, dvs. bakterier och protozoer, som också får näring genom fodret. Mikroorganismerna bryter ner fibrer, stärkelse och proteiner, vilket resulterar i att fettsyror absorberas i blodomloppet som en biprodukt. Hästen uppfyller 30% av sitt totala energibehov med dessa syror.

När tarmarna är i skick och hästen har en bra kost, producerar hästens mikroorganismer majoriteten av B-, C- och K-vitaminer i tjocktarmen.

Läs mer om tarmfunktion

Mängden av mikroorganismer beror på näringens sammansättning och hur näringsfullt det är. För att inte störa matsmältningen, bör ändringar i kosten alltid göras gradvis. Tarmens mikroorganismer störs av bland annat surheten som överdriven stärkelse kan orsaka. Till exempel har korn och majs högre stärkelseinnehåll än havre. Symptom kan då vara kolik, diarré, allmän nedstämdhet och mindre ork.

Orsaken till problem i magen eller en svag bakteriestam i tarmen kan bero på en dålig kost, men kan även vara orsakad av människan. Hästen får inte träna med en för full eller en för tom mage. Maten måste hinna smälta före träningen.

Se Hoofs kompletteringsfoder för buk- och matsmältning här

Grovfoder, eller halmfoder, är hästens huvudsakliga foder och bör alltid vara av god kvalitet

Det finns två huvudsakliga typer av foder:

Grovfoder: betesgräs, hö och ensilage som är rik på fiber

Kraftfoder: spannmål med hög proteinhalt eller kolhydrater

Hästens kost bör baseras på en foderanalys, varav man kan bestämma fodrets kvalitet och näringsinnehåll. Endast foderanalys kan säkerhetsställa sanningen om näringsinnehållet i foder som har producerats på gårdar. Kompletteringsfoder blandas med kraftfodret enligt hästens individuella behov. (Läs mer om kompletteringsfoder) Variationen mellan sammansättningen av kraftfoder är väldigt liten, men det kan vara stora skillnader mellan grovfodrets sammansättning.

Grovfodrens kvalitet påverkas av fodrets hygien och näringsvärde

Grovfoder som är av dålig kvalitet och hygien kan innehålla olika mögelarter, jäst, damm, jord och bakterier. Dessa kan orsaka bland annat tarmsjukdomar, andningsbesvär och allergier.

Andra saker som påverkar kvaliteten av näringen är odling, skördemetoder, lagring och konservering, klimat samt jorden och råmaterialet som används. När höet åldras minskar även vitaminnivåerna. Hö som varit fällt på ängen en längre tid förlorar mycket vitaminer.

Foder av dålig kvalitet orsakar näringsbrister, som försämrar fölets utveckling, märrens mjölkproduktion samt tävlingshästarnas prestanda. Foder av dålig kvalitet kan även leda till störningar i tarmfunktionen samt ledfyllning.

Kraftfoder innehåller näringsämnen, som grovfoder inte ensamt kan erbjuda

Kraftfoder, så som spannmål, nötter och frön, ges till hästen som hela eller som malda, antingen skilt eller som en del av den fullständiga måltiden blandad med andra kompletteringsfoder. Kraftfoder innehåller mycket kolhydrater och protein.

Kolhydratskoncentrerade kraftfoder: majs, korn, vete, havre och råg. Spannmål har ett högt energivärde men ett lågt proteinvärde. Råg används inte vid matningen, eftersom det orsakar matsmältningsproblem.

Proteinhaltiga kraftfoder: sojabönor, bomullsfrön, jordnötter, linfrön, raps, kokosnötter, palmolja och solrosfrön.

I Finland är hö och havre hästens normala foder

Hästens tarmfunktion saktas ner och försämras om den får för mycket kraftfoder och för lite halm. Minst hälften av det dagliga fodret bör vara grovfoder. Det ideala grovfoderinnehållet varierar mellan 60-90%, beroende på vad hästen används för, i vilket fall andelen kraftfoder bör vara lägre, ungefär 10-40%.

Havre har använts som det vanligaste kraftfodret i Finland på grund av riklig odling. Stärkelsen i havre smälter snabbare i kroppen än andra spannmål, och innehåller även mera fett. Man borde inte ge hästen mer än 4-5 kg havre per dag.

Hö bör ges dagligen enligt hästens individuella egenskaper, typ och avsedda användning, enligt följande:

Minst 1 kg per 100 kg kroppsvikt

Typiskt optimalt behov 1,5 kg per 100 kg kroppsvikt

Rekommenderad maximimängd 2 kg per 100 kg kroppsvikt

Kosten bör vara varierande; olika slags kompletteringsfoder är en väsentlig del av hästens utfodring

Kompletteringsfoder innebär pulver eller vätska som blandas med i häst- eller boskapsfoder, som en del av den dagliga kosten, eller för att balansera näringsbrister. Liksom människor kan djur använda sig av näringsämnen i både syntetisk och naturlig form. Båda kan förhindra och korrigera näringsbrister. Bra näring består av råvaror och foder av hög kvalitet.

Med kompletteringsfoder ökar man hästens eller boskapsdjurets intag av mineraler, spårämnen, vitaminer, fett- och aminosyror för att bibehålla näringsbalansen. Vissa kompletteringsfoder innehåller bland annat ämnen som kroppen behöver för att fungera normalt, till exempel för leder, muskler eller matsmältningssystem. Kompletteringsfoder kan även användas när hästens näringsbehov ökar, som till exempel under hård prestanda eller arbete, under dräktigheten eller tillväxt. Kompletteringsfoder fungerar även som ett hjälpmedel om hästen har dåliga hovar eller päls, eller när en häst lider av muskelstyvhet eller tarmproblem.

Till följande ska vi ge in oss på tre huvudtyper av näringsämnen och deras betydelse och effekter. Dessa tre näringsämnen är aminosyror, mineraler och vitaminer. Alla dessa är livsviktiga för hästens hälsa och vård.

Aminosyror fungerar som byggstenar i proteiner i hästen kropp

Proteiner är organiska föreningar som är väsentliga för vitala funktioner, som består av en eller flera kedjor aminosyror. Hästens kropp består av 65% vatten och 20% protein. Hästen kan sannolikt få näringsbrist, om den inte får tillräckligt med aminosyror, som i sin del kan leda till många hälsoproblem. En häst behöver aminosyror för muskelfunktionen och tillväxten, upprätthållande av vitala funktioner, mjölkproduktionen, dräktigheten och produktionen av antikroppar.

Dräktiga ston och ammande märr samt sporthästar behöver särskilda aminosyror som ett tillskott utöver det normala fodret. Aminosyror är även viktiga för unga föl under ett halvt år, när de har ett stort behov av att bygga och utveckla senor, muskelmassa och bindvävnader.

Det väsentliga intaget av aminosyror kan nås om hästen får beta fritt, men detta beror på till vilket bruk hästen används. Halten av råprotein och aminosyra i fodret kan vara för lågt för vissa aminosyror. En hästs kropp absorberar inte alla näringsämnen från proteinkällor, om den har fått för lite aminosyror från sin kost. I detta fall lagras proteinets kalorier som fett.

Hästen kan själv framkalla 10 sorters aminosyror, men behöver 20. Resten av aminosyrorna är väsentliga aminosyror, varav de viktigaste kallas lysin och metionin.

Lysin är oftast en aminosyra som saknas, eftersom den inte kan bildas från någon annan aminosyra i hästens kropp. Dessutom innehåller hö och havre relativt lite lysin.

Metionin är en svavelhaltig aminosyra, som hjälper till att bibehålla funktionen i bindväven, huden och senor. Med hjälp av metionin bildas cystein i hästens kropp, som är en beståndsdel av keratin. Keratin är hovarnas och pälsens huvudprotein.

Väsentliga aminosyror behövs för att bygga nya vävnader samt för att reparera celler, vilket händer när musklerna återhämtar sig efter träning. Rätt mängd syror i kombination med rätt kost hjälper hästen att förbättra sin fysik och kan återhämta sig snabbare efter träning och arbetets eller tävlingens påfrestning. Att upprätthålla balansen mellan aminosyrorna är därför mycket viktigt när du vill hålla din häst i bästa möjliga skick.

Tecken på för låg aminosyraintag är bland annat; minskad aptit, prestanda eller mjölkproduktion, samt långsam tillväxt i hovarna och pälsens försämrade skick.

Se Hoofs aminosyror här

Mineralbrist kan leda till störningar i fölens tillväxt, benskörhet och frakturer i benen hos vuxna hästar

Mineraler och spårämnen är oorganiska element som är viktiga byggstenar för hästens skelett och bindväv samt hjälper kroppen att utföra viktiga funktioner. En balanserad kost av mineraler och spårämnen är viktigt, eftersom de arbetar tillsammans. Brist eller överskott av en mineral kan göra det svårt för en annan mineral att absorberas och utnyttjas.

De viktigaste mineralerna för en häst är kalcium, fosfor, magnesium, salt (natriumklorid, NaCl), kalium och svavel. De hjälper att bibehålla bentätheten och hälsan, muskel- och nervsystemets funktioner samt hovarnas och pälsens tillväxt.

Nödvändiga spårämnen är järn, zink, koppar, selen, mangan, jod och kobolt. Dessa element förbättrar absorptionen av näringsämnen och bibehåller hästens ämnesomsättning, bindväv, ledvävnader samt hjälper röda blodkroppar att transportera syre till hästens muskler.

Behovet av mineraler beror på hästens ålder, ras, vikt, väder och hur påfrestande arbetet är. Tillräcklig behov i kosten bör säkerställas, särskilt för hästar som går igenom stressiga situationer, så som utställningshästar, tävlingshästar eller hästar under transport eller sjukdom. Salt är en nödvändig tillsats och kan tillsättas i form av saltsten ute på bete, eller genom att erbjuda det i samband med matningen. Användningen bör övervakas, eftersom hästen emellertid inte kan reglera sitt saltbehov. Natriumförbrukningen ökar alltid när hästen svettas. Om hästen konstant dricker och urinerar, kan detta bero på ett för högt saltintag.

Det viktigaste förhållandet för att stärka ben och muskler i hästens utfodring är kalciums förhållande till fosfor (Ca: P). Generellt ska förhållandet Ca: P vara mellan 1,2 – 2: 1, beroende på hästens ålder och till vilket bruk hästen används. Växande föl och ammande märr behöver mera kalcium. Måltider där fosfor överstiger kalcium med mer än 1: 1 kan leda till olika skelettstörningar, särskilt hos växande hästar.

Fullvuxna hästar, ungefär 1,4: 1

Växande föl 1,8: 1

Ammande märr 1,6: 1

Se Hoofs mineraler- och spårämnen här

En bra tumregel är att ta hand om A-, B-, C-, D- och E-vitaminerna

Hästens naturliga näring är färskt hö, som innehåller rikligt med A-, E- och K-vitaminer. Foder som är av hög kvalitet och innehåller rikligt med fiber är den bästa möjliga vitaminkällan för en häst, men ofta räcker det inte.

När hästens tarmfunktion mår bra och näringen är i skick, producerar hästens lever C-vitamin och majoriteten av B-vitamin produceras av mikroorganismerna i tjocktarmen. Tarmfunktionen kan dock drabbas, i vilket fall vitaminbehovet måste skötas i form av kompletteringsfoder. Vitaminbehovet ökar bland annat genom förändringar i kosten, stresstillstånd, miljöförändringar, dräktighet, snabb tillväxt, ökad träning och tävling, samt flera andra stressfaktorer.

Rekommendationerna av vitaminbehovet för hästar varierar beroende på om vitaminerna är avsedda att förhindra vissa brister, eller om de rekommenderade värdena är utsedda för att möta hästens verkliga vitaminbehov. Dessutom bör man komma ihåg att behovet av vitaminer är individuella för varje häst. När det gäller rekommendationer från olika länder är det bra att ta hänsyn till både klimatfaktorer och jordytan. I nordiska länder varierar behovet av vitaminer mycket efter årstid. Ju längre vintern räcker, desto mindre vitaminer får hästen från till exempel hö och havre. Var särskilt uppmärksam av behovet under de säsonger som hästen matas inomhus.

Troligen endast 20-30% av de B-vitaminer som framkallats i hästens kropp blir absorberad. Flertal B-vitaminer produceras i tillräcklig mängd i tarmen under normala förhållanden. Behovet av B-vitamin förekommer speciellt hos tävlingshästar, eftersom B-vitamin fungerar som ett hjälpmedel för muskelproduktionen, nervsystemets funktioner och ämnesomsättningen. Föl saknar ofta B-vitaminer eftersom matsmältningskanalen inte är färdigt utvecklat. Var mån om behovet av B-vitamin för alla hästar som lider av sjukdomar, stress, störningar i tarmfunktionen, som är under antibiotikabehandling, förnyar päls, och åldrande hästar. Hö av dålig kvalitet och för starkt kraftfoder kan leda till ökat behov av B-vitamin.

Vitaminer är antingen fettlösliga (A, D, E, K) eller vattenlösliga (B, C) beroende på hur de bryts ner och lagras i hästens kropp. Fettlösliga vitaminer lagras i fettvävnader, lever och njurar, medan vattenlösliga vitaminer lagras inte, och allt överskott utsöndras i urinen.

Se alla Hoofs vitaminer här

Inom de nordiska länder rekommenderas ett dagligt intag av fettlösliga vitaminer, som A-, D- och E-vitaminer, under hela matningssäsongens

A-vitamin förbättrar immunförsvaret, ämnesomsättningen, synen, slemhinnor, huden samt fertiliteten. A-vitamin som ett tillskott bör ges särskilt till föl och dräktiga ston. Behovet av vitamin ökar i samband med påfrestning, dock är stora brister sällsynta, eftersom A-vitamin lagras bra och varar länge.

D-vitamin erhålls från solljus. Brister förekommer därför oftast under mörka tider i de nordiska länderna. D-vitamin är mycket viktigt för benbildningen speciellt hos föl. Brist på D-vitamin försvagar benbildningen och benet kan lämna sprött och kan orsaka ryggont. Riklig träning ökar även behovet av D-vitamin.

E-vitamin är en av de viktigaste vitaminerna, eftersom hästen inte kan lagra den bra. E-vitamin fungerar i kroppen som en naturlig antioxidant, som stöder immunförsvarets funktion och hela kroppen under påfrestning. E-vitaminens huvudfunktion är att skydda celler från oxidation av fria radikaler, dvs instabila kemiska föreningar. Aktiva muskelceller är mycket känsliga för fria radikaler, vilket är anledningen till att föl, avelsston och sporthästar behöver mer E-vitamin än genomsnittet för att upprätthålla normala muskel- och nervfunktioner samt för att förhindra relaterade sjukdomar.

Att tillägga E-vitamin till hästens kost rekommenderas starkt i de nordiska länderna, under de säsonger när hästen matas inomhus, men även under sommaren om hästen inte får färskt bete som huvudfoder.

Se Hoofs E-vitaminer här

K-vitamin påverkar blodets koagulering och benbildningar. Föl och hästar som lider av någon sjukdom eller är under en antibiotikabehandling bör ta K-vitamin. K-vitaminbrist är dock sällsynt, eftersom den bildas av mikroorganismerna i tarmen.

En frisk och välnärd häst producerar själv C- och B-vitamin

Förutom att fungera som en antioxidant, är C-vitaminets roll att hjälpa kroppen att absorbera järn. C-vitamin fungerar även som en katalysator vid kollagenproduktionen, vilket i sin tur brosk, senor och bindväv behöver för underhåll och utveckling. C-vitamin bidrar till att upprätthålla immunförsvaret och främjar läkningsprocessen under sjukdomar. C-vitamin har därför en omfattande roll i hästens välmående.

En häst producerar C-vitamin från glukosen i levern, men dess egen produktionskapacitet kan drabbas av stress eller sjukdomar. Absorptionen av C-vitamin i tjocktarmen är dålig, och hästen behöver all C-vitamin som produceras i kroppen. C- och B-vitaminer är vattenlösliga, vilket betyder att allt överskott utsöndras i urinen. Därför är en eventuell överdosering inte farlig för hästen.

Se Hoofs vitaminer här

B1- och B2-vitaminer är viktiga för fett-, protein- och kolhydratsmetabolismen.

B1-vitamin, eller tiamin, påverkar hur enzymsystemet fungerar, vilket har stor inverkan på hästens prestanda. Det påverkar även nervsystemets funktion och lugnar därmed stressade hästar. Under normala förhållanden producerar hästens egna mikroorganismer en tillräcklig mängd av B1-vitamin. Intaget bör eventuellt höjas för en tävlingshäst.

B2-vitamin, eller riboflavin, hjälper enzymsystemet att bearbeta kolhydrater, aminosyror och fetter. B2-vitamin spelar en viktig roll för tillväxten, hälsan och är starkt kopplad med energiproduktionen och synen. Föl är beroende av vitamintillskott fram tills att deras egen bakteriestam börjar producera B2-vitamin.

B3-vitamin, eller niacin (även kallat för nikotinsyra), hjälper ämnesomsättningens olika stadier och energiproduktionen. B3-vitamin har en inverkan på huden och synen. Brist på B3 kan orsaka bland annat minskad aptit och diarré. Niacin förblir i kroppen bara en dag, men bristen orsakar inte svåra symptom. Normalt behöver inte en häst B3-tillskott om kosten är i skick.

B7-vitamin (H-vitamin), eller biotin, hjälper absorberingen av proteiner och ökar hovarnas tillväxt och kvalitet. B7-vitamin är nödvändigt för celltillväxten, fettsyraproduktionen och ämnesomsättningen. Brist av B7 kan orsaka trötthet, hudproblem eller dålig aptit. Även biotin produceras i hästens tarm, men räcker inte till för en aktivt arbetande häst.

Folsyra, tillsammans med B12- och C-vitamin, hjälper produktionen av hemoglobin i röda blodkroppar, vilket är särskilt viktigt för hästar under hård påfrestning. Folsyra främjar proteinmetabolismen och är viktig för förnyandet och tillväxten av vävnader.

B12-vitamin är den enda B-vitaminen som inte förekommer i växter. Därför behöver hästen det genom sina egna mikroorganismer, eller från kompletteringsfoder. Röda blodkroppar, vissa aminosyror samt hästens hovar behöver B12-vitamin som byggsten. B12-vitamin innehåller även svavel som föl behöver för att växa.

Se alla Hoofs B-vitaminer här